Denna pulsatilla är min absoluta favorit. Den blommade allt sämre med åren och i somras
inga blommor alls. Hade dessutom tappat
bort namnet. Vid en föreläsning av Mats Arvidsson på STA-möte i Södertälje
förstod vi att den nu stod för skuggigt. Träd och buskar har vuxit upp där den
sitter och solen kommer inte längre dit.
Men vi vill ha den kvar och några
fröer har vi ju inte. Att gräva upp en gammal pulsatilla och flytta den är
ganska svårt har jag förstått. Mats föreslog att vi skulle försöka ta sticklingar.
Sagt och gjort, när vi kom hem så grävde vi upp runt plantan och bröt av två
sticklingar intill huvudstammen så långt ner som möjligt. Satte dem i två
krukor och sedan har de stått i vinterförvaringsutrymmet med c:a + 10C. Nu
visar sig gröna små blad i båda krukorna och jag antar att de rotat sig för de
sitter ordentligt fast i jorden.
Ursäkta den dåliga bilden! |
När vi grävde runt plantan hittade vi
namnlappen så nu vet vi att det är en pulsatilla halleri ssp slavica. Jag tycker
att den är blåare än de bilder jag hittat på nätet men Mats skriver i sitt
föredragsmanus att några av hans halleri-frösådder har givit ljusare blå-lila
färger än vad som annars är vanligt i släktet. Det är från Mats vi fått vår
planta så det är nog förklaringen.
Hoppas nu att vi ska få flera exemplar av just den här fina pulsatillan!
Eva o Sören